Få gitarrister är så flinka i fingrarna som ”vår egen” gitarrhjälte Yngwie Malmsteen, eller Yngve Malmsten som han hette innan han gick på export till utlandet. En sak är säker; han är stilbildande för den särskilda gren av heavy metal som kallas för neo classical fusion, vilket är en benämning för musik som innebär en blandning av heavy metal och klassisk musik. Detta kan på papperet verka som en konstig blandning, men är man det minsta insatt i musikteori med de olika skalsystemen och arpeggios etc. inser man hur nära besläktade hårdrocken och den klassiska musiken är. Med andra ord fungerar det alldeles utmärkt att använda sig av en dos klassisk musik i det tunga riffandet. De klassiska elementen kan man använda både i tongångarna i låten och i solospelet, där snabba skalor i barockstil är det som gäller.
Allt detta är som sagt Yngwie Malmsteen ett signum för. Han introducerade denna stil till viss del influerad av Deep Purple-gitarristen Ritchie Blackmore och den gamla Scorpionsmedlemmen Uli Jon Roth, som använde sig av vissa element som påminde om den klassiska musiken. Dock var det Yngwie som utvecklade stilen och faktiskt också fulländade den till att verkligen låta som om styckena istället för att spelas på en gitarrhals hade spelats på en violin.
Dock är det inte enbart stilistiskt som Yngwie är framstående, han har också tagit fram en rad
olika tekniker för att (i sitt eget tycke) förbättra vanliga elgitarrer. Bland annat har han uppfunnit en så kallad scalloperad gitarrhals, där varje band är lite urgröpt (avrundad) för att kunna åstadkomma ett bättre vibrato och överhuvudtaget få en skönare spelkänsla. Yngwies egen gitarrmodell säljs med denna gitarrhals. Dessutom har han i samband med gitarrmikrofonstillverkaren Di Marzio tagit fram en helt egen gitarrmikron passande Fender Stratocaster; en variant kallad HS3 som gav bättre distortion och högre volym än de standardmonterade mickarna.
Yngwies karriär startade egentligen i hemstaden Stockholm, men tog rejäl fart när han lockades över till USA för att spela med bandet Steeler. Han gick snart vidare till bandet Alcatrazz, som leddes av kända sångaren Graham Scott. År 1984 släppte Yngwie sin första soloplatta, kort och gott kallad Yngwie Malmsteen’s Rising Force (namnet på hans band). På skivan hör man svenska bröderna Anders (trummor) och Jens (keyboards) Johansson, som gjorde enormt mycket för Yngwies tidiga sound. Medverkar gör också sångaren Jeff Scott Soto (senare i Talisman) som skulle komma att bli bandets permanenta sångare ett par år framåt. Trots sånginslagen var första skivan instrumental till störst del. Efterföljaren Marching Out var på så sätt lättare att hitta en bredare publik till.
Yngwie fortsätter att spela än idag, trots att skivsläppen inte håller samma kvalitet och magiska känsla som tidigare.
