Det finns ett fåtal band i världshistorien där kemin gjort att det kunnat skapats fantastiskt bra musik. Trots allt handlar det om människor, kombinerat med starka viljor och personligheter. Just det där med viljor och personligheter spelade i allra högsta grad roll i det amerikanska heavy metal bandet Dokken, som hade sin största popularitet under 1980-talet. Basen i bandet består av sångaren Don Dokken, som förstås också är grundaren till denna rockorkester (namnet skallrar ju trots allt om detta). Don var aktiv redan på 70-talet med sitt band, som då hade skiftande konstellationer. Det var dock först när man träffade på gitarristen George Lynch som det började hända saker. Dessa herrar tillsammans med trummisen ”Wild” Mick Brown och sedermera Ratt-basisten Croucier började spela in musik tillsammans, vilket resulterade i första skivsläppet i början av 80-talet.
Hypen kom dock inte igång förrän efter de hade släppt uppföljaren ”Tooth and Nail” (1984); denna skiva bjöd på en rad olika hits och bandet hade mognat i sitt sound på ett helt annat sätt än på debutskivan. Låtar som ”Just got lucky”, ”Alone again” och ”When heaven comes down” har blivit riktiga Dokken-klassiker som spe
las live av bandet än idag. Bandets kemi höll i sig även på kommande skivan ”Under Lock and Key” som kom ut 1985. Denna bjöd på ännu fler rockhits som skulle komma att spelas flitigt på musikkanalen MTV och Dokken var nu ett av de heavy metal band man verkligen kunde räkna med, på samma nivå som Mötley Crüe, Scorpions, Accept, Def Leppard med flera.
Dokken turnerade flitigt under de här åren och nästa skiva kom att dröja ett par år. Dessvärre plågades bandet av interna stridigheter, där Don Dokken och George Lynch var i luven på varandra i tid och otid. Två starka personligheter med otroligt starka egna viljor handlade detta om. Dock kom bandet tillbaka starkt 1987 med albumet (och det antagligen ganska passande namnet) ”Back for the Attack”. Här fick man med en låt i filmen Nightmare on Elm Street 3 i form av ”Dream warriors” och skivan i övrigt var riktigt bra med en stark samling låtar som gjorde sig lika bra på skiva som på scenen.
Bandet spelade in en live-skiva ett år senare, vilket blev en dubbel-LP. ”Beast from the East” kom ut 1988 och skulle bli bandets sista skiva tillsammans för denna gång. Dock skulle de återförenas 1994 för ytterligare en skiva, men utan några större försäljningsframgångar.
