Frågan är om det verkligen är helt rättvist att kalla Thin Lizzy för ett heavy metal-band? De var nämligen inte bara ett av de tyngsta banden att förgylla 70-talets hårdrocksscen, utan de var också ett av de mest själfulla. Deras musik hämtade inspiration från mängder av musikaliska uttryck som soul, blues, psykedelisk rock och mycket annat. De frontades av en av erans absolut vassaste låtskrivare, basister och sångare i Phil Lynott. Det var också deras frontman som var det hemliga vapnet. Han hade en förmåga att skriva låtar som på en gång var allsångsvänliga och hade intelligenta texter – egenskaper som var lika sällsynta då som nu.
Thin Lizzy startade i Dublin, Irland år 1969. De skulle spela tillsammans i skymundan under några år och slipa sin förmåga som liveband innan de fick ett första mindre genombrott i samband med en turné tillsammans med det brittiska glamrockbandet Slade år 1972. Precis som de flesta banden under eran var de tvungna att först gå igenom några kämpiga år av fattigdom, tveklöst hade de gagnats av att ha tillgång till enkla företagslån, som Qred.com, som är så tillgängliga idag. Det riktigt stora genombrottet kom dock år 1975 när de släppte sin kanske största hit ”The Boys Are Back in town”. Singeln var den första från albumet som fick titeln Jailbreak och som av många betraktas som bandets riktiga höjdpunkt. Det har var inledningen på bandet storhetsperiod som skulle vara från 1975 fram tills bandet la ner 1983.
Phil Lynott skulle mycket tragiskt dö vid 36 års ålder år 1986. Efter att Thin Lizzy la ner sjönk han djupare i drog- och alkoholmissbruk. Han mäktade visserligen med att skriva och spela in ytterligare album och hitsinglar men nådde aldrig upp till samma nivå som under Lizzys storhetstid.
Förutom att vara kända som ett av 70-talets bästa heavy metal eller hårdrocksband är Thin Lizzy också berömda för att ha haft många gitarrister som senare slog igenom på egen hand. Den mest framgångsrika av Lizzy’s gitarrister var förmodligen Gary Moore som sålde miljontals plattor på egen hand. Flera gitarrister spelade i bandet, men bandet lyckades ändå få ett eget sound som bestod mellan att olika gitarrister kom och lämnade. Ett eget sound som ofta bestod i två gitarrer som spelade leadstämmor parallellt.
Att Phil Lynott dog har dock inte hindrat överlevande bandmedlemmar från att sjösätta ett flertal återföreningsturnéer med blandade resultat. Med tanke på vilken betydelse Lynott hade för bandets musik skulle nog många hålla med om att de senare turnéerna genomförts av ett band som mest är att likna vid ett coverband. Men det är klart att bandet sitter på en låtskatt som förtjänas att höras av nya generationer, men kan det ske till vilket pris som helst?
