Så länge man kan minnas har det gått en massa rykten om att heavy metal är dåligt för ens mentala hälsa. Att det på något sätt skulle köra en mer aggressiv, mindre empatisk och dessutom ge en problem med migrän och i vissa fall även ADD och ADHD. Liknande har förstås sagts om alla möjliga genrer genom tiderna och inte minst om white noise-genren, vilken knappt kan räknas som musik. Ni hör — det bör tas med en nypa salt alltihopa.
Det hela låter snarare som en lite äldre och kanske något mer konservativ generation som klagar på att ungdomarna har konstiga saker för sig. Historien som upprepar sig. Som när Elvis kom på 50-talet och föräldrarna vart chockade av hans speciella och för sin tid väldigt provocerande sätt. Han sjöng till exempel att han var en hund, vilket var minst sagt ovanligt och rentav aningen stötande. Innan dess var storbandsjazzen det farligaste man kunde lyssna på eftersom det fick en att vilja svänga på höfterna. Det har alltid låtit så där. En skepsis mot det nya och utmanande. Det hör tidens gång till, kan man säga. Att vi spjärnar emot, så att säga. Håller i räcket när historien flyger fram med sina breda vingslag.
Faktum är att motsatsen verkar ligga närmare sanningen. Åtminstone vad gäller just heavy metal. Studier har visat att fans av heavy metal faktiskt har högre intelligens än fans av många andra genrer. De är ofta mer intresserade av logiskt baserade skolämnen, såsom matematik och programmering. Dessutom är de ofta lugnare och har mindre problem med koncentrationssvårigheter än sina jämnåriga som inte lyssnar på heavy metal.
Så ni hör – det gäller att vara kritisk mot all så kallad forskning som läggs fram. Ofta gillar journalister att slå på stora trumman baserat på något de läst i en rapport som kanske bara bygger på en liten studie. Viktigt att vara källkritisk i ett sådant läge och gå till botten och primärkällorna till det som sägs. Vilket inte borde vara särskilt svårt att göra för ett smart heavy metal-fan.
Men hur det än ser ut i verkligheten så är en sak säker: heavy metal är här för att stanna. Inte minst här i norden är det ju en enormt populär genre. Kanske är vi här i Sverige bäst på det i hela världen. Hursomhelst – även en riktig rockare behöver en mysig hemmakväll med sällskapsspel ibland. Bara få slå sig ner i soffan, sätta på en rulle och ha det riktigt bra. Kanske lite popcorn. Man behöver ju inte repa eller gå på spelning varje helg, bara nästan. Det gäller att vila upp sig lite ibland också. En utbränd rockare är ju inte särskilt ”on fire”, inte sant?
